Enskild reflektion - My Nilebo

Att arbeta med en storyline är något som jag upplevde som svårt till en början. Men jag tror att det jag personligen tyckte var svårast var att låtsas ha barn som deltog i Storylinen. Då vi var bara vuxna som på förhand kom överens om hur vi hade velat utforma vår storyline så blev det inte jättemånga förändringar i vår berättelse under tidens gång.

Däremot tror jag att det hade kommit mer naturligt och berättelsen hade förts vidare på ett mer naturligt sätt om man hade arbetat på detta sätt med barn. Barn har många tankar och uttrycker dem oftast lite mer obehindrat än en vuxen vilket jag tror hade gett fler och annorlunda infallsvinklar till en storyline. Efter detta arbetet är storyline något jag känner att jag har tillräckligt grepp om för att kunna använda tillsammans med barn i verksamheten vilket jag inte kände i början.

Vi har dock tänkt oss in i realistiska scenarion som vi tror skulle kunna vara sanna i en barngrupp vid havet. Då jag växt upp på en ö har jag en väldigt nära relation till havet och tyckte därför att just havet som miljö var spännande. Jag lärde mig ett par nya saker genom detta arbetet. Dels att det finns ett certifikat för hållbart fiske och dels hur otroligt lång tid det tar för saker att brytas ner i havet. Att arbeta med just havet är inte bara relevant för förskolor som ligger nära havet men det kanske blir lite extra viktigt och meningsfullt för barn på en förskola nära hav då de vistas nära vattnet och liksom mig kanske har en annan relation till havet än barn som inte har havet lika nära.

Att den tillgängliga naturen kan spela en stor roll i barns lärande om hållbar utveckling och kan väcka frågor och funderingar på ett annat sätt än avsaknaden av den är något som Björklund (2014) skriver om. Hon skriver även att ”enligt det tänkande som Lenz Taguchi (2012) för fram, formar även naturen vårt diskursiva tänkande” (s. 40). Vilket jag tolkar som att vi, som jag skrev ovan, i samspel med naturen tänker annorlunda än i innemiljö och att den natur vi har runt oss påverkar vad vi upplever som viktigt.

Genom att barnen får utforska havsmiljön efter trålning tror jag många funderingar väcks angående hur en välmående havsmiljö och fungerande ekosystem ser ut. Genom att förstå hur människor påverkar naturen får de chans att reflektera över hur de kan bidra ”till en bättre miljö både i nutid och framtid” (Skolverket 2016, s. 7). Jag tänker att uppbyggandet av en välmående havsmiljö i sista händelsen är ett sätt att skapa en positiv och hoppfull framtidsvision för barnen som förhoppningsvis lämnar spår efter sig och motivation att leva och handla på ett sådant sätt som gynnar natur/hav längre fram i livet.

Referenser; 

Skolverket (2016). Läroplan för förskolan Lpfö 98 Reviderad 2016.

Björklund, S. (2014). Lärande för hållbar utveckling – i förskolan. Lund: Studentlitteratur