Enskild reflektion - Lisa Karlsson

Arbetet med storyline har varit intressant och krävande ur många aspekter. För mig och gruppen var storyline ett nytt arbetssätt och vi skulle inte enbart fördjupa oss i litteraturen kring hållbar utveckling. Utan vi skulle också fördjupa oss i arbetssättet storyline.

Första grupptillfällena gick därför åt att försöka förstå sig på vad storyline var, stod för och bestod av. Efter givande föreläsningar av Anna H och Globala skolan trodde jag att jag hade grepp över storyline som arbetssätt. Men ack så fel jag hade. Fenomenet att planera ett arbete för barn, och redovisa för en påhittad barngrupp under tidens gång, tog tid att förstå sig på och komma runt.

När vi väl trodde oss kommit underfund med storyline som arbetssätt kunde vi välja tema runt hållbar utveckling och börja planera en grund till arbetet vi skulle presentera för ”barnen”. Vårt valda ämnesområde blev havet. Detta eftersom vi har fått en förståelse för hur havet blir påverkat av människors konsumering och tillvägagångssätt. För att kunna skapa en hållbar framtid måste vi lära oss att inte använda oss av mer resurser än vad vi har tillgång till och att inte ta mer från våra ekosystem än vad vi kan återskapa (WWF, 2014). Något som vi ville att barnen skulle få förståelse för. Förskolan ska ge barn möjlighet att utforska och känna sin närmiljö och de funktioner som har betydelse för det dagliga livet. Barn ska också ges möjlighet att förstå hur egna handlingar kan påverka miljön (Skolverket, 2016). Vi kunde via havet se en ingång till barnens visade intresse av sin närliggande havsmiljö. Enligt Björklund (2014) är vatten ett tacksamt område att jobba med i förskolan eftersom det tar upp alla aspekter av hållbar utveckling, ekologisk, social och ekonomisk.

 För mig var det viktigt att barnen fick äga projektet själva, att det var de som förde projektet framåt. Det är av stor vikt att barn får vara aktiva deltagare (Engdahl, Karlsson, Hellman, Ärlemalm-Hagsér, 2012). Det är också viktigt att inte enbart framföra information och fakta till barnen, utan att också uppmärksamma deras tankar och göra det synligt för barnen att vi hör och tar åt oss dem och därefter bygger vidare på deras tankar (Björklund, 2014). Genom arbetssättet storyline var detta möjligt, karaktärer och miljö skulle byggas av barnen och grundas på deras reflektioner. Därför kändes det viktigt att nyckelfrågorna var väl genomtänkta och rätt formulerade. Inte enbart för att vi ”personal” hade möjlighet att starta ett intresse hos barnen och sätta igång tankar kring det valda ämnesområdet som vi hade planerat. Utan också för att våra egna värderingar just i nyckelfrågorna kunde styra barnen alldeles förmycket. Vilket vi inte eftersträvade. Här gällde det att vara neutral, ge barnen en fråga som de sedan kunde ta ställning kring helt själva och föra projektet framåt.

Detta passade mig väldigt bra eftersom jag ser på barn som kompetenta individer och genom att arbeta med storyline som arbetssätt kan man uppmärksamma barns egna tankar och åsikter och bygga på dessa. Jag tror att om vi bara ger barn tid och lyssnar på dem kommer vi att få många idéer och faktiska problemlösningar, stort som smått, kring just hållbar utveckling.

Storyline som arbetssätt passade mig bra också för att storylinearbetet kunde genomsyra hela verksamheten, precis så som arbetet med lärande för hållbar utveckling ska göra (Björklund, 2014). Eftersom barns normer och världen skapas i lek och konkreta upplevelser och påverkas av vuxnas förhållningssätt (Skolverket, 2016) funkar stroyline som ett bra tillvägagångssätt för att bredda barns världsbild och förståelse kring hållbar utveckling. Detta för att storyline innebär mycket praktiskt skapande, det blir konkret för barnen vad det arbetar med och när arbetet förs framåt. Något som också är bra är att det blir lättare för pedagoger att utvärdera arbetet när det är praktiskt genomfört. Det blir något som man kan gå tillbaka och ta på, och på så sätt underlättar det utvärderingen. Man kan också höra vart barns intresse har legat, vad man ska ta med sig till eller utveckla till nästa projekt.

Jag ser fram emot att använda mig av storyline som arbetssätt igen. Jag tror då att det kommer bli enklare att komma igång med processen eftersom man då har erfarenhet kring arbetssättet.

Björklund, S. (2014). Lärande för hållbar utveckling: i förskolan. (1. uppl.) Lund: Studentlitteratur.

Engdahl, Ingrid, Karlsson, Bibi, Hellman. Anette. & Ärlemalm-Hagsér, Eva (2012). Lärande för hållbar utveckling -är det något för förskolan, eller? Rapport om OMEP:s projekt Lärande för hållbar utveckling i praktiken.[Elektronisk]. Tillgänglig:

http://www.omep.org.se/uploads/files/esdboken_hemsidan.pdf

Living Planet Report (2014). Sammanfattning av Världsnaturfondens WWFs Living Planet Report 2014. I WWF International. [Elektronisk]. Tillgänglig: http://www.wwf.se/source.php/1580065/Living_Planet_Report_2014_Svensk_sammanfattni ng_20141030.pdf

Sverige. Skolverket (2016). Läroplan för förskolan Lpfö 98. ([Ny, rev. utg.]). Stockholm: Skolverket.